Att fira misslyckanden för att öka modet

I dagarna hade jag äran att få delta på en workshop med dirigenten Lone Larsen som driver ensemblen Voces Nordicae som snart sätter upp ett verk på Fotografiska i Stockholm där de musikaliskt tolkar FN:s globala utvecklingsmål. Ja det är faktiskt sant! De kallar föreställningen ”Earth call – en musikalisk spin-off på FN:s utvecklingsmål” och föreställningen är delvis är improviserad.

Under workshopen fick vi göra övningar som att gå runt i rummet och utan att kommunicera stanna och starta exakt samtidigt (det funkar!) och att titta varandra i ögonen länge. Övningar är för att bli mer medveten om andra, släppa kontrollen och låta fler påverka en situation men också för att bekräfta varandra. Utan bekräftelse blir vi blyga och har svårt att skapa. Detta är extra viktigt vid improvisation. Därför övar Lone och ensemblen också på att misslyckas och att fira misslyckanden.

Vi fick göra en övning där vi deltagare tog i hand och hälsade på varandra och samtidigt bytte namn med den vi mötte, övningen skulle pågå tills du fick tillbaka ditt namn och då kunde du kliva åt sidan. Några gjorde det men vi var många och det som verkade vara en relativt enkel övning blev invecklat och vi gjorde misstag och sa fel namn. Uppgiften var då att högt säga: JAG GJORDE FEL! Och alla andra klappade i händerna och ropade: JA!

När vi gjorde övningen kom jag att tänka på lean som också ser avvikelser som något positivt. Hurra vi har hittat en avvikelse vi kan fixa! Men också på kopplingen till makt. Keith Johnstone som är ett tungt namn inom improvisationsteaater upptäckte i sitt arbete att ibland fungerade inte improvisationerna alls som det var tänkt. Efter lite analys av situationen så kom han fram till att det handlade om makt. Även improvisation har ramar och regler och en viktig nyckel för att improvisationerna skulle bli trovärdiga och fungera var medvetenhet kring makt.

Även om väldigt få är yrkesverksamma inom just improvisationsteater så kräver de flesta arbetsplatser att människor är trygga och känner sig sedda för att göra ett bra jobb och trivas. Lones tankar kring ledarskap och organisering var intressanta för mig även ur perspektivet att hennes syn på publiken är att de måste få påverka verket. På samma sätt som lean trycker på nyttan för kundens så menade hon att hon som dirigent ibland står i vägen (rent bokstavligt) för publikens upplevelse och har experimenterat med att stå bakom publiken och dirigera. Hon låter också publiken önska musik och sms:a till dem på scen som sedan läser sms:en som dikter eller sjunger dem. Något som visar sig få publiken mer nyfiken och engagerad i verket och även öka deras känsla av tillfredsställelse.

Inom JÄMLEAN så vet vi att förståelse för maktstrukturer och upplevt handlingsutrymme är av stor vikt för att få till en bra leanprocess. Att inte bara lägga stor vikt på kunden (publiken) utan att även arbeta med bekräftelse och trygghet internt för att göra något med högre kvalitet. Tänk att jag kunde hitta vår affärsidé i en workshop om improvisation och musik! Skönt med bekräftelse i ens tankar, även om det kommer från så oväntat håll som en scenisk framställning av FN:s utvecklingsmål…

Om ni är nyfikna på Lones ensemble så finns ett smakprov här: https://www.youtube.com/watch?v=XuMnuUZfHDQ

Hälsar Jenny Claesson marknadschef på Add Gender och delägare i JÄMLEAN