Ökat engagemang och förbättringar, eller ytterligare ett stressmoment? Det är inte självklart hur det går när lean ska röra sig från fabriksgolvet till tjänste- och omsorgssektorerna.
Om det skriver lärarnas nyheter i en artikel i slutet av augusti, och frågan ställs åter på sin spets: är lean redskap och teknik, eller är det arbetsplatskultur och värderingar? Vad behöver komma först?
Svaret är sannolikt: det beror på! Går det någonsin att stå utanför och avgöra exakt vad en process i en organisation innebär, vad den ska leda till och hur den bäst ska drivas? Knappast!
Från det alltmer utbredda arbetet med jämställdhet och jämlikhet i organisations- och kvalitetsutveckling känner vi till en rad nyckelfaktorer för att lyckas i arbetet. En av de främsta är att jämställdhet inte kan skapas av någon utifrån. Frågan måste ägas av organisationen, varje verksamhet måste själv tala om vad jämställdhet är, vad de vill uppnå och vilka drivkrafterna är. Först när denna förankring i den egna organisationen har skett kan arbetet ta fart på allvar.
Därutöver finns det en rad nyckelfaktorer i att lyckas, exempelvis ledarskap, engagemang, kunskap och resurser; liksom praktiska redskap, verktyg och modeller av olika slag. Av dessa kan organisationer lära av varandra, bygga vidare på varandras arbete och slippa uppfinna hjulet en gång till. Men utan svaret på den grundläggande frågan: ”Vad är det egentligen vi vill göra?” och ”Hur kan vi nå dit på bästa sätt?”, besvarade utifrån den egna organisationens verksamhet och förutsättningar, är dessa redskap rätt så bortkastade.
Lean-implementeringen i offentlig sektor har mycket att lära av erfarenheterna från de senaste årens arbete med jämställdhetsintegrering. Jag vill därför avsluta med att rekommendera lite läsning: Kristina Lindholms antologi ”Jämställdhet i verksamhetsutveckling” samlar en rad erfarenheter från att arbeta praktiskt med värderingsarbete. Där finns mycket att hämta även för lean-arbetare.
Hälsar Christina Ahlzén, grundare av Medida och delägare i JÄMLEAN
Detta inlägg är publicerat i Uncategorized. Bokmärk
permalink.Stängt för kommentarer, men du kan lämna trackback:
Trackback URL.
Hur mycket kan vi lära av varandra?
Ökat engagemang och förbättringar, eller ytterligare ett stressmoment? Det är inte självklart hur det går när lean ska röra sig från fabriksgolvet till tjänste- och omsorgssektorerna.
Om det skriver lärarnas nyheter i en artikel i slutet av augusti, och frågan ställs åter på sin spets: är lean redskap och teknik, eller är det arbetsplatskultur och värderingar? Vad behöver komma först?
Svaret är sannolikt: det beror på! Går det någonsin att stå utanför och avgöra exakt vad en process i en organisation innebär, vad den ska leda till och hur den bäst ska drivas? Knappast!
Från det alltmer utbredda arbetet med jämställdhet och jämlikhet i organisations- och kvalitetsutveckling känner vi till en rad nyckelfaktorer för att lyckas i arbetet. En av de främsta är att jämställdhet inte kan skapas av någon utifrån. Frågan måste ägas av organisationen, varje verksamhet måste själv tala om vad jämställdhet är, vad de vill uppnå och vilka drivkrafterna är. Först när denna förankring i den egna organisationen har skett kan arbetet ta fart på allvar.
Därutöver finns det en rad nyckelfaktorer i att lyckas, exempelvis ledarskap, engagemang, kunskap och resurser; liksom praktiska redskap, verktyg och modeller av olika slag. Av dessa kan organisationer lära av varandra, bygga vidare på varandras arbete och slippa uppfinna hjulet en gång till. Men utan svaret på den grundläggande frågan: ”Vad är det egentligen vi vill göra?” och ”Hur kan vi nå dit på bästa sätt?”, besvarade utifrån den egna organisationens verksamhet och förutsättningar, är dessa redskap rätt så bortkastade.
Lean-implementeringen i offentlig sektor har mycket att lära av erfarenheterna från de senaste årens arbete med jämställdhetsintegrering. Jag vill därför avsluta med att rekommendera lite läsning: Kristina Lindholms antologi ”Jämställdhet i verksamhetsutveckling” samlar en rad erfarenheter från att arbeta praktiskt med värderingsarbete. Där finns mycket att hämta även för lean-arbetare.
Hälsar Christina Ahlzén, grundare av Medida och delägare i JÄMLEAN